Sonen har en kompis här, som ska sova över. Klockan är snart 24 och de har ännu inte somnat. De pratar och skrattar och fnissar. Tyst en liten stund, sedan kommer skratten tillbaka. De får skratta. Ingen brådska med att somna. Det är roligt att de har kul och är glada.
Att ha en fin vän att skratta tillsammans med betyder så mycket. Jag önskar att alla kunde få ha det. Känna sig älskad och uppskattad. Inte behöva känna sig osynlig. Inte behöva känna sig ensam.
Jag är lycklig på den fronten. Vänskapsfronten. Jag har ingen stor bekantskapskrets längre, men två underbara vänner har jag, och ni vet vilka ni är! Med er kan jag vara mig själv och jag känner att ni tycker om mig. Och jag tycker om er!
För några år sedan brukade jag fundera över hur jag skulle vara för att folk skulle tycka om mig. Hur skulle jag vara för att vara omtyckt? Vad skulle jag göra för att de skulle tycka om att umgås med mig? Sånt orkar jag inte tänka på idag. Vill inte heller tänka på det. Jag vill vara mig själv och jag är mig själv. Duger jag inte som den jag är så vill jag inte. Därmed inte sagt att jag alltid tycker om mig själv. Det gör jag inte. Långt ifrån. Det finns många sidor hos mig själv som jag vill och som jag behöver förändra, och jag jobbar på det. Men vissa sidor kommer jag nog aldrig lyckas förändra, hur mycket jag än vill. Det är då det känns skönt att veta att man duger ändå. Hos de riktiga vännerna.
Apropå att skratta med vänner. En kväll för ganska många år sedan skulle C sova över hos mig. Jag tror vi var runt 16-17 år. När vi skulle sova började vi fnissa. Fniss, fniss. Länge fnissade vi. Fnisset övergick sedan till hysteriskt gapskratt och det gick inte att sluta. Vi skrattade så vi trodde vi skulle skratta ihjäl oss. En hel natt skrattade vi. Helt galet. De sista timmarna var det inte ens kul längre, men ändå gick det inte att sluta.
För att inte höra varandra lyssnade vi på musik i varsin freestyle (ingen MP3 på den tiden inte) Då var vi tysta ganska länge, fram tills att någon av oss trodde allt var lugnt och stängde av sin freestyle. Klick. Sedan var det kört. Skratt skratt. En hel natt. Vi kallade det för skrattsjukan. Det var tider det :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha... det lät som en rolig (men jobbig) upplevelse för dig och C då ni var yngre. Ni måste ha fått ont i magmusklerna va? =)
Här har Felix också haft bästa kompisen översovande i helgen, vi var och badade på badhuset i går och nu sitter de och spelar Playstation. Smidigt, mysigt och bra. Håller med om att det är otroligt viktigt att ungarna har bra vänner.
Och att ens egna vänner gillar en för den man är - och inte den man vill vara.
Ha en fin söndag!
Kram!
Mysigt att ha en kompis att ligga o skratta med..Har de fått nya kompisar nu när ni flyttat?
Jag har inte heller en så stor vänskapskrets, utan de jag har är jag mer rädd om...
Tack för pepp ang sonen, jag hoppas det löser sig snart för vi var hos läkaren o han trodde det var magkatarr...o han som är den lugnaste, men jag frågade om det kunde bero på vantrivsel o det sa han att det kunde det nog....kramar
Skicka en kommentar