Det är tolv år sedan jag och P bytte ringar med varandra.Mina ögon tindrade som ett barns på julafton när P satte ringen på mitt vänstra ringfinger. Nyförlovad. Förälskad. Gravid. Snart skulle vi även flytta ihop. Åh, vilken lycka!
Åren har gått fort och mycket har hänt. Ringen har många repor efter att ha slängts iväg i golvet alltför många gånger. Jag har väl inte alltid varit den roligaste sambon. Fast jag tror att jag har några bra egenskaper också.
I alla fall tänkte jag att jag skulle överraska P idag på vår dag. Jag köpte en röd ros och den har jag ställt i en vas på köksbordet. För snart en timme sedan kom han hem, la lite saker på köksbordet, men såg inte rosen.
Undrar om han kommer ihåg vad det är för datum senare när middagen serveras. Jag ska laga en av hans favoriträtter och till det blir det lite rött vin. Då borde han väl ändå ana att det är något speciellt med den här dagen..hihi...
3 kommentarer:
Å, han kommer nog att bli jätteglad då det går upp för honom varför du fixat och donat för hans skull. Vad gulligt! :)
Jag känner verkligen igen mig i det där att inte alltid känna sig som bästa, mysigaste frun - man känner sig alltid gnällig och sur. ;)
Kram och hoppas ni får en mysig kväll!
Camilla: Du hade rätt, han blev glad och uppskattade middagen och rosen jättemycket! :))
Åhh, men vad skönt att höra att ljuset gick upp tillslut :D Har suttit som på nålar hela tiden sen jag läste att han missade rosen vid första "chansen" ;O)
Hoppas ni fick en myskväll ihop.
GRATTIS på er stora dag!
KRAM
Skicka en kommentar