Tidigare i kväll, vid 18-snåret, var det så lugnt och fridfullt här hemma. Sonen satt vid datorn i sitt rum, dottern ritade, P satt i vardagsrummet, och jag pratade med C i telefon. Sååå fridfullt och skönt. Ända tills:
"Du du du di du, du duuu di duu duuu"
Glassbilens trudilutt. Där rök den friden.
Dottern kommer springandes och tjatar om att köpa glass. Hon tog på sig skorna, sprang ut, sprang tillbaka in igen och talade om att hon vet var glassbilen står, så nu kan vi gå och köpa.
"Nej, Tilde, det blir ingen glass. Vi ska inte köpa glass"
"BUUUUUHUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU" "JAG VIIIIIILL KÖÖÖÖÖÖÖÖPA GLAAAAAAAAAAAAAAASS!!!!"
Skrik, skrik. Dottern skrek hysteriskt och jag höll på att bli gaaaalen. Attans jäkla glassbil att förstöra fredagsfriden.
Nu ligger dottern och sover och det är verkligen svårt att tro att hon var så jobbig för två timmar sedan. När hon ligger där, i sitt Katten Jansson-nattlinne, i sin säng är hon världens sötaste. Hon sover så sött, så rofyllt. Jag tittar på henne och fylls av värme. Mitt hjärta blir varmt. Mammahjärtat.
De är söta när de sover, de små liven :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar