Det är svårt att bryta gamla vanor...

Visst är det så, att det tar tid att vänja sig av vid gamla vanor. Det blev jag påmind om för en liten stund sedan.

När jag och P var nykära så blev det så att jag ofta kallade honom för "älskling" Jag sa nog älskling oftare än hans namn. Sedan har det liksom hängt med genom åren. Älskling hit och älskling dit.

Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag kan säga att jag var ganska irriterad på P nu ikväll. Jag stod i köket och så blev jag sådär vansinnigt arg och skulle ropa på honom. Vad skriker jag då, om inte:

"ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSSSSKKLLLIIIIIIIIIIIIIIING!!!!!!!!!!" Med min allra argaste och otrevligaste röst.

Känns lite som att ordet älskling har mist sin betydelse ;)