Hej!

Oj, har jag en blogg?! Jag skulle kanske ta och skriva ett inlägg för det var några dagar sedan sist..hihi..

Nu är barnen friska igen. Tilde är lite snorig, men hon är i alla fall pigg och glad och busig.

Här är en bild från idag, när Jesper kammade en av Annes två fina birmakatter...

Söta lilla Safir, Juli 2004


Idag har varit en trevlig dag. Vi har varit och hälsat på Anne med familj. Vi blev bjudna på tacos och det var supersmarrigt. Barnen lekte fint och Jesper trivdes också bra för de har ju två katter, och Jesper tycker jättemycket om katter. Vet inte om jag har berättat det för er tidigare, men vår äldsta katt - Safir - är en hittekatt. En sommardag, för 4 ½ år sedan plingade det på vår dörr. Jag öppnade och där stod Jespers kompis.

- Du måste komma ut och titta. Jesper har hittat en katt!

Jag och Tilde gick ut och en liten bit från huset vi bodde i, intill en liten skog, satt Jesper och klappade den allra sötaste och dunigaste kattunge man kan tänka sig. Hon var så liten, så liten och skakade och pep. Jesper klappade henne försiktigt med tårar i sina stora blå ögon. Det hade regnat och åskat mycket innan, så kattungens päls var fortfarande lite blöt och hon såg jätterädd ut.

- Vi kan inte lämna henne här i skogen. Hon är för liten för att klara sig ensam. Vi får ta hem henne, sa jag.

Jesper tittade på mig och hans ögon var nu stora som tefat. Han trodde nog inte riktigt att det han hörde var sant. Skulle vi verkligen ta hem denna lilla hårboll.

När vi kom in i lägenheten slutade hon skaka. Vi kokade fisk till henne och hon åt och åt och åt. Hon var så hungrig. Sedan fick hon en liten låda och hon var så duktig och förstod direkt att hon skulle kissa och bajsa i den. Första dagen och natten fick hon bo i Jespers rum. Vi hade ju två stora katter till där hemma (som blev jätterädda och satt under sängen i flera timmar efter att kattungen kom hem till oss..hihi)

Meningen var ju att hon skulle bo hos oss i några dagar bara, tills vi hade hittat ett hem åt henne. Men vi blev alla fäst vid henne väldigt fort och ganska snart bestämde vi oss för att låta henne få stanna hos oss.

Jesper fick välja namn åt henne och det blev Safir.

Nu är Safir ca 4½ år och det märks tydligt att Jesper är hennes favorit. Hon tyr sig till honom och vill gärna vara där han är. Jag tror hon är honom evigt tacksam för att han hittade henne, den där regniga och gråa sommardagen, och tog hand om henne.


Kram och Godnatt!